Jag hoppas att det ovan nämnda ordspråket är sant för idag väntade ett riktigt gott skratt när jag klev innanför dörren hemma efter en heldag med föreläsningar (8-17).
I vanliga fall så blir jag nästan överfallen innan jag ens öppnat ytterdörren helt, men idag var det något som saknades, nämligen Dicken. Jag låste upp dörren, öppnade lite sakta, tog stegen in och stängde dörren, men det var kavlungt i hallen. Jag ropade “Dicken” men det hände inget. Jag kollade in mot sängen och där ser jag sötnosen ståendes, men han kommer ingen vart. Jag brister ut i asgarv när jag ser vad han har lyckats med samtidigt som jag skyndar mig av med skorna och kilar in med jackan på fram till sängen. Dicken, denna söta lilla/stora vovve har lyckats än en gång med att överraska. Han hade krypit in i påslakanet och sedan letat sig ut troligtvis men hittat fel eftersom att det endast var hans huvud som tittade fram ur ett av de små “hålen”, ni vet som är upp till på påslakan. Troligtvis har han kämpat för han satt liksom fast men som tur är var han alldeles lugn. Vet ju inte riktigt hur länge han varit “instängd” eftersom jag tillbringade eftermiddagen på skolan men det slutade ju med att jag, fortfarande i ett jätte asgarv, river sönder sömen på påslakanet för att få ut lyckliga lillkillen Dicken!

Jag skrattar än bara jag kollar på vår lilla krabat!

Ha en trevlig kväll och hoppas att den bjuder på minst ett skratt!

Orkar inte riktigt skriva just nu, tror att jag har drabbats av skrivartorka. Det är ändå så att jag har så otroligt mycket tankar oh händelser som jag vill berätta om men när jag väl sitter framför skärmen så kommer det inte något. Jag har helt enkelt ingen skrivarförmåga. Ska ge mig på ett nytt försök när jag kommer hem från H-sand, men nu väntar tvättstugan!

Förra veckan skulle jag besluta om jag skulle lägga mina julklappspengar på nya vinterkor eller på den litteratur som krävs för denna termin. Man skulle kunna säga att det beslutet jag skulle ta berörde ekonimin. Båda sakerna kändes det som att jag var lika stort behov av. Skor måste man ha, speciellt när de gamla är utslitna och trasiga. Kurslitteraturen är ju inte lika nödvändig att köpa eftersom att det finns bibliotek samt att man kan handla begagnade böcker. Men jag har ju mina principer när det gäller kurslitteratur. Jag vill ha nya böcker som är och förblir mina. Det hela slutade med att skorna nu har anlänt från Sthlm och sitter som smort på mina fossingar och litteraturen är på väg hit. Nog fick jag låna lite pengar men jag är nöjd och behövde inte frångå mina principer. Det kan ju vara lite jobbigt ibland när man pluggar att pengarna inte riktigt räcker till och att man ibland blir mindre självständig och beroende av andra (jag säger inte att detta gäller alla). Nog om det. Nu håller jag på att vela gällande ett annat beslut. Denna gång berör det inte ekonomin utan mer min egen självdiciplin och vilja. Ska jag börja träna eller inte? Kommer jag att ha viljan och orkan att träna x antal gånger i veckan eller kommer det att funka första och kanske andra veckan för att sedan spåra ut i pannkaka? Jag känner ju mig själv väldigt bra men det är ändå ett svårt beslut. Jag vill men är min vilja nog star och kommer jag kunna härda ut innan man ser något resultat av träningen, om det nu skulle bli något resultat? Jag skulle ju vilja ha den där perfekta kroppen för beach -08.
Undra sa flundra vad nästa beslut kommer att bli? Jo nu kom jag på… I morgon ska jag besluta vad det ska vara för underbara blommor som ska få pryda köksfönstret, och alla som känner mig vet att när det gäller blommor så är jag riktigt kräsen och har en beslutsångest som inte heter duga!

Just nu pryder iallafall lite tulpaner köksbordet, och jag passade på att ta ett kort.
Det först kortet är “orginal bilden” medan det andra  har blivit mixtrat med! Vet inte om det blev så stor skilnad men jag ville bara prova. Måste nog ta och hitta en hobby att pyssla med när tiden räcker till och blir över. Ha en trevlig fortsättning på denna underbara dag!

Tänker inte ge någon dum ursäkt till varför jag inte skrivit på ett tag eftersom att det egentligen inte finns någon anledning, jag har helt enkelt bloggtorka.

Tiden småspringer just nu. Förhoppningsvis avslutade jag Au2 kursen förratisdagen eftersom det var då tentan skrevs men jag kan inte vara helt säker förens resultatet kommer om cs 2 veckor. Men som tur var så damp hemtentan jag skrev veckan innan jul ned i brevlådan förra veckan och herre min kors vad jag skrattade när jag öppnade och såg att jag klarat den. Jag upplevde situationen som väldigt komisk, jag jag är lite speciell ibland. Det visade sig nämligen att jag fått 3 av 8 poäng, vilket var det som krävdes för att klara tentan, Fine! Bedömningen hade gjort utifrån 3 punkter, Ok! En av punkterna fick jag NOLL på, haha, NOLL = BRISTFÄLLIG… Men jag grejade den vilket gjorde att en stor sten lyftes bort från mig.

Efter att jag pluggat i 2,5 år eller 5 terminer så är man van att alltid ha något som hänger över en och som måste göras. Denna vecka har jag ingenting, NADA som jag ska göra. Det är en jätte mystisk känsla, tänker hela tiden på om det är något som jag glömt eller om det verkligen inte finns något som jag kan göra… Men självklart finns det saker att göra utöver skolan. Mitt projekt denna vecka är därför att STORstäda hemmet, har börjat idag med köket och än är det inte klart även fast att vi bor ganska så litet. Så i morgon ska köket bli klart samt att jag kasnske börjar med hallen, där det även ska målas lite, så här 1 år efter renoveringen.

Nu väntar årets först semla samt lite mys med sötnosarna.

Tjolahoppsan sa nu mår jag bra!

… ja, det skulle inte sitta helt fel nu.

Nu har Tobbe lämnat oss här hemma för att spendera 4 dagar i London. Jag är fortfarande riktigt avis eftersom att jag får sitta här hemma i soffan och läsa inför tentan på tisdag.

På tal om tentan så är jag oerhört korkad ibland. Hade chansen att göra tentan här hemma i Östersund på Miun men lilla jag anmälde mig till att göra den i H-sand. Hur dum får man vara och hur tänker man ibland?

Tentan ger mig stor ångest, mer än vanligt när tentor nalkas, kan ju vara så att det är i kombination av att tentan som jag gjorde innan ju skall dimpa ner i brevlådan under nästa vecka och den kan jag inte garantera att jag klarade. Den som lever får se!

På valp fronten så går det framåt. Vi har börjat kolla runt på olika kennlar när de väntas få valpar, samt att vi vidare har diskuterat när det passar bäst att ta en. Kanske ska erkänna att det mest är jag som diskuterar och Tobbe som lyssnar, men det funkar ganska bra

Just nu så skulle jag egentligen behöva läsa men det är lite svårt när Emil och griseknoen visas på TV:n. Anledningen till att det är Emil är för att Fjutt sover här i natt. Hon är så söt som vill hålla mig sällskap när Tobbe är borta, så nu innan hon la sig var vi på en “lång” promenad, eller rättare sagt så hade hon sin spark. Det var oerhört kul och Dicken har nu hittat något som han tycker är super kul, nämligen att vara draghund. Trots att han är liten så är han stark som en oxe. Han drog mig och Fjutt på sparken i väldig fart!

Håll tummarna att vi vaknar och tar oss upp i tid i morgon så att vi kanske kommer på dagis innan det är lunch!

Ett helt nytt år är det nu vilket innebär att en ny tom sida har slagits upp i en bok. Man vet inte vad som kommer att hända eller vad man ska förvänta sig. Jag känner att min blanka sida som nyss slagits upp i boken bär på en viss ångest, någonting tynger men jag kan inte sätta fingret på vad. Troligen är det många små saker som bidrar och troligtvis kommer allt att trasslas ut så småning om.

Ett nytt år innebär även att man förväntas avlägga ett nyårslöfte. Eftersom att jag redan innan nyår slutade snusa så blev mitt nyårslöfte att börja använda förkläde, lite komiskt men enligt mig ett briljant löfte.

På onsdag åker Tobbe till London. Jag skulle mer än gärna följa med men det är ju via jobbet han åker. Tänk om det var bara han om jag som skulle åka, det skulle göra gott. Skulle verkligen behöva åka bort känns det som även fast vi vart i fjällen över en vecka.

Igår pratade vi om att skaffa en lite dp, skulle inte sitta helt fel. Dicken har ju passerat två år nu och det skulle göra han gott med en kompis så bortskämd som han har blivit (jaja, myket av det är mitt fel). Jag tror inte att det skulle bli så mycket mer jobb, men det är min mening, huvudsaken man tar valpen när den är 8 veckor.

För att avsluta detta ganska trista inlägg så kan jag avslöja att jag har helt och hållet julfritt hemma nu, otroligt skönt även om julen är en oerhört mysig tid.