Nu har det visst gått några dagar sedan det var någon aktivitet här, men självklart så har det sina andledningar.

I fredags styrde jag och grabbarna röda räsern mot Lofsdalen, men innan en lite avvikar till Sveg för att plocka upp Tobbe.
Efter att ha packat sig in i stugan och andats in lite lagomt med fjälluft blev jag bjuden på middag på Trapper. I och med att vi kom till stugan igen anlände Mamma och gänget, så helgen har gått i “social med familjen” tecken.
Lördagen spenderade jag, Tobbe och grabbarna uppe på fjället. Underbar utsikt och mumsigt fika gjorde fjälllturen perfekt. Lite besviken är jag dock att den inte tog mer än 2 1/2 timme, och då är fikapausen inräknad. Massa foton togs med det nya objektivet (de kommer vid ett senare inlägg) och grabbarna rejsade som aldrig förr.
God middag blev det på kvällen samt lite vin och efterrätt, och inte att förglömma, Svensson Svensson

Söndagen ägnades åt att göra ingenting, förutom att plugga lite. Mamma och gänget åkte hem medan vi stannade kvar tills igår morse.
Snö har vi sett i helgen och en snöboll blev till efter att jag skrapat rutorna på röda räsern.

I veckan står det allt för mycket i kalendern. Föreläsninger, valpkurs, brudbukettsbindning samt att Fjuttan ska bo har i 2 dagar är bara några av sakerna.

Men jag vet vad som kan göra susen när man har mycket att stå i: Skriv en rad och gör mig Glad!

Efter en hyffsat härlig, om inte annat uppiggande, morgonpromenad så går jag och grabbarna mot “gröna tunnan” som ligger nära där vi bor. På gångvägen står det flertalet skyltar eftersom att det är vägarbeten. Just när vi passerar en av de stora skyltarna passerar även 4 småkillar(10-12 år) den. Gissa om jag blir brydd när en av dem börjar välta skylten… Jag “glor” lite ilsket medan jag traskar vidare, och får sedan höra bakom mig “Varför glode du så mycket?”

Hur kan man ens komma på att välta något när någon annan går förbi. Vad finner snorungarna för nöje i att bara välta/förstöra/fjanta runt etc?

Oj vad brydd och förvånad man blir ibland, samtidigt som att man nästan kan förutse vad de ska göra/gör…

Min mamma har en alldeles egen filosofi; när älgjakten är kommen så är det helt okej att bara lussekatter och även pepperkakor. Jag tycker att detta är helt underbart, för då kan man njuta extra länge av godsakerna. Lussekatter är ju bara för gott, sitter just nu och mular i mig en, eftersom att jag hade turen att få mig en stor påse nybakade lussekatter här om dagen. Jag verkligen njuter, och jag förstår om nu blir avis!

Till helgen väntar en, förhoppningsvis, härlig tur till fjälls, och då ska det fotas så kameran glöder. Tänkte att man kanske skulle kunna fiska lite också, men Tobbe sa att det var fiskeförbjud, Typiskt!

So Long!

Det finns verkligen mycket inom matematiken som jag skulle behöva repetera eftersom att jag är hyffsat ringrostig, eller hur det nur är man säger.
Fick tillbaka diagnosen idag, och jag vet inte riktigt hur jag tyckte att det gick. Totalt kunde men skrapa ihop 50 poäng, självaste jag lyckades med ynka 24 poäng. I grund och botten var ju diagnosen till för vår egen skull, ni vet, det är alltid bra att få svart på vitt vad det är man kan och inte. Detta har jag nu börjat inse, så jag har klivit över gränsen och bestämt mig för att jag kommer att fixa detta, bara jag ger allt och lite till så kommer alla pusselbitar att falla på plats. Hoppas bara att det är innan v.44 då tentan är.
Så för att komma igenom detta, pluggar jag nu till 145%, eller något liknade.
I och med att jag börjar se positivare på pluggandet, så blir träningen med grabbarna mer givande och rolig. Nu ikväll var vi ute i 1 timme då jag passade på att både träna med dem och promenera. Turen nere vid storsjön/elljusan bjuder på många träningstillfällen, och vad passar då inte bättre när både jag och grabbarna är på topp?!
Har även tagit tag i att börja träna Spidvej i hans trick (hoppa genom mina armar när de är formade till en cirkel vid min ena sida). Eftersom att Dicken gärna vill vara med, eller i alla fall omkrig oss när vi tränar, så passar jag på att lära han ett trick också, nämligen att krypa. Jag hoppas detta stärker eller jämnar ut positionerna/rangordningen mellan Spidvej och Dicken, alltså träning med de båda samtidigt.

Sjung nu med:
“Nu är det slut för idag, Tack och Adjö för idag, Tänk så mycket vi gjort, Tänk vad tiden gått fort, men nu är det slut för idag, Tack och Adjö för idag!“

Hittills idag har jag varit kanonduktig. Pluggade 9-11, tog sedan en välförtjänt paus till 13, för att då återgå till matematikensvärld. Nu har jag haft 15 minuters paus, så nu är jag laddad inför föreläsningen som börjar strax. Om jag fortsätter i denna goda anda kanske jag är värd en ny orchidée?

Jossan, Kan dessa bilder locka er till att följa med på morgonpromenixen?

Nu är det strax dags för veckans första föreläsning.
Jag har laddat med en lite lyxigare frukost; macka från kondis, juice och kaffe.

Ha en trevlig dag!

Men vilket strålande väder det är idag, man vill ju inget annat än att bara vara ute. Men här i Brunflo jobbas och pluggas det, försöks i alla fall. En ny vecka väntar och jag hoppas att motivationen kommer med den. Om jag gör ett rejält försök med att plugga nu, kanske jag kan belöna mig själv med en härlig promenad senare? Ja, det kör vi på!

Denna härliga höstdag har jag spenderat med Jossan, Julia och Kylie:

Platsen var Jamtli:

Självklart var Spidvej med, han hade det stora ansvaret att vara barnvakt med mig medan Jossan och Kylie glänsde på hundkursen. Emellanåt tränade jag och Spidvej lite, bla. lite agility; krypa genom tunna och balansera på bänk. Sen blev han himlans sugen att roffa åt sig Kylies apportleksak.

Ha en trevlig lördagkväll!

Solens strålar skymtade imorse på promenaden.

Har just avslutat en 2 timmar lång föreläsning om funktioner och ekvationer. Vissa saker som tas upp hänger jag med på medan andra saker är så avlägsna att jag håller på att gå itu. Ska jag fortsätta dessa kurser? Kommer jag klara dem, eller kommer jag bara må dåligt? En del av mig är så envis och tjurig och säger att jag självklart kommer att grejja detta, medan en annan del av mig bara vill ge upp, gråta och läsa något annat. Men ska jag nu läsa något annat måste jag bestämma mig på stubinen, om det nu ens går att byta.

Attans vad kluven man kan vara, det gäller ju ändå min framtid- mitt yrke. Fan… Jag vill ju inte halka efter x antal terminer bara för att jag tappar viljan och orken samt velar fram och tillbaka. Hur ska jag göra?! Jag är ju den enda som kan svara på det, men alla dessa val (speciellt “vuxna” val) gör mig galen.

Jag har ju gnistan men kommer den att vara med mig hela vägen?

Här hemma har en ny kamera införskaffats. Nikon D80, heter den visst! I samband med Idol, som nu visas på TV, passade jag på att fota lite.

Ha en fortsatt mysig kväll!